Biskopen är

Det finns en uppsjö av förväntningar på biskopen, en del helt legitima, andra närmast orealistiska.

Mina egna visioner är …

1. Att verka för enhet

Vi lever i Borgå stift inom ett stort geografiskt område med olika kyrkliga traditioner och fromhetstyper. Olikheterna i sig utgör inget hot, tvärtom utgör de en rikedom. Det är heller ingen katastrof ifall vi är oeniga i en del frågor. Den stora frågan är om vi kan vara oeniga på rätt sätt, och i respekt för varandras åsikter.

Biskopens viktigaste uppgift är att främja enheten i stiftet, vilket i praktiken betyder att försöka få människor som tänker olika att konstruktivt lyssna till, ge utrymme för och respektera varandra. Evangeliet om Jesus Kristus är det som förenar oss.

2. Att lyssna

En grundförutsättning för biskopens ledarskap är att lyssna till sitt stift. Biskopen bör ha en känslighet att lyssna till de röster som stiger fram ur församlingsmedlemmars, förtroendevaldas och anställdas olika livserfarenheter. I dagsläget är det särskilt viktigt att lyssna till barnen och de unga som är framtidens kyrka och bär ansvar för att föra den kristna tron vidare till nya generationer.

3. Att fungera som andlig ledare

Biskopens ledarskap är pastoralt och den stora utmaningen är att själv leva av och – i ämbetsutövningen – visa på trons källflöden i bönen, gudstjänsten och sakramenten. Det är dessa som konstituerar kyrkan och visar på det Guds rike som redan finns mitt ibland oss. Till det pastorala ledarskapet hör också att inspirera, samtala med och fungera som själavårdare för stiftets präster.

4. Att bygga morgondagens kyrka

Vår kyrka står inför stora utmaningar. Biskopen bör modigt gå i bräschen för ett nytt, modernt sätt att vara kyrka där vi i allt högre utsträckning tar tillvara församlingsmedlemmarnas kunnande och där de anställdas roll blir att inspirera till och möjliggöra denna utveckling. När likgiltighet, negativism och hatprat breder ut sig står kyrkan på det godas sida och bygger gemenskaper som präglas av tro, hopp och kärlek.

5. Att våga gå i bräschen för förändring

Eccclesia semper reformanda est (Kyrkan behöver ständigt reformeras) är en central luthersk princip. Vi står inför en situation som ställer helt nya krav på kyrkan och Borgå stift. Jag vill modigt verka för en människonära kyrka som medvetet arbetar för att besluten i allt högre grad skall fattas på lokal nivå i församlingarna.

Vi behöver nu frimodigt söka inspiration från nydanande verksamheter i våra nordiska systerkyrkor och från andra kyrkor utomlands. När resurserna minskar är det viktigt att vi förenar våra krafter och utökar samarbetet församlingar emellan och mellan församlingar, väckelserörelser och andra inomkyrkliga rörelser. Kyrkan är en, men den består av många olika byggstenar som var och en bidrar till helheten. Tillsammans formar vi framtidens kyrka.